sorgeniminsjalsynsinte

För Philip kretsade de senare åren i livet kring fotbollen.Han var en juste spelare,en god medspelare,han bidrog till god laganda.Där på fotbollsplanen fick han också sluta sin livsmatch.               Där gjorde han det stora hoppet--- hoppet till äppledalen---där gick han ur tiden in i evigheten för att möta Gud som alltid har funnits med honom.Där visar Gud honom den gröna  sommarängen,den fulländande gräsplanen.Där får Philip spela fotboll tillsammans med änglarna och andra fotbollsfantaster.Där känner glädjen inga gränser----spelglädjen är fullkomlig.Han var en lirare kunde trixa med bllen,så alla bara skrattade.Men han hade bollen i stället för nallen sen han var liten,sen har han en far som älskar fotboll också,så det blev mycke fotboll.Ja o hans syster Ida fick vara med om hemmalaget spelade,om vi ville men det gjorde vi inte.Utan vi var hemma eller så shoppa vi.Men när hemma laget spelade mot hbg,så satt vi med,hade helt gäng fotbollsdårar hemma.Det var då det blev 6-2 till BOIS.Philips fotbollskompis pappa tryckte upp tröjor på 6-2 som de hade på sig,när de spelade mot hbg.När de gjorde mål så drog de upp tröjorna ,så stod  6-2,det glömmer man inte,se deras glädje,sammarbete o laganda.Där var alltid så härlig stämning med föräldrar o barn.Det var så roligt hänga med o se de spela .Så det har man alltid i minnet,han var en gudagåva på fotboll,han hade blivit nått stort om inte läkaren,gjort fel......Saknar han så,vår underbara son.Men vi har dottern kvar som vi är väldigt rädd om älskar ,får ju inte glömma henne.I chocken glömde man henne tyvärr.men när man väl landat något så när,så får hon all kärlek av mig.Barnen är ju en stor bit av sig själv som man ska vara rädd om.Älska sina barn o lära sig förstå dom<3<3<3Din mamma,lilla syster hälsar,krammmmmmmmiiiiissssss<3<3<3